Jellicoe Road (Originaltitel On the Jellicoe Road), Melina Marchetta. Roman. 350 sidor.
När hon var elva år övergavs Taylor Markham på 7-Eleven av sin mamma. Där hittade Hannah henne och tog med Taylor till Jellicoe internatskola. På skolan träffade Taylor omsorgsfulla Raffaela och violinisten Ben. Hon kom också i kontakt med en av kadetterna, Jonah Griggs, som hon en gång försökte rymma tillsammans med. Nu är Taylor sjutton år och ledare (makthavare) för Jellicoe internatskola där det pågår ett ständigt territoriekrig mellan eleverna på skolan, jellisarna och kadetterna. Den första beskrivning man får av Taylor är "Du är för oberäknelig, har en tveksam meritlista och att rymma med en av fienden, även om du var ung då, tyder på dåligt omdöme. Men du kan det här stället utan och innan och det är den största merit någon kan ha." Men redan innan det kan man ha skapat en egen bild av hennes personlighet. Melina Marchetta har nämligen beskrivit Taylor och vad hon tänker på ett väldigt levande sätt. Ur citatet ovanför får man mest reda på vad andra tycker om henne och hur hon beter sig, för hon kan vara ganska oberäknelig ibland. Men när hon får frågan om hon vill vara nästa ledare så märker man att istället för att bara säga nej - för hon ville inte det först - så tänker hon över vilket som skulle vara värst, att vara makthavare eller inte, och kommer till slut fram till att det bättre alternativet är att svara ja.
Medan Taylor leder Jellicoe internatskola i territoriekriget så har hon också sina egna problem att ta hand om. Som det återkommande minnet av Eremiten som tog livet av sig eller pojken som dyker upp i hennes drömmar. Störst av alla hennes bekymmer är nog hennes föräldrar. Taylor hittar också ett manuskript hos Hannah som handlar om fem vänner. Under bokens gång får man läsa delar av manuset, men inte hela på en gång. Detta var en av anledningarna till att jag fortsatte läsa Jellicoe Road. I början hade jag nämligen ganska svårt att komma in i boken, men nu älskar jag den.
Marchettas sätt att skriva på är väldigt berättande. Hon förklarar tydligt vad som händer och de detaljer som inte har någon betydelse för berättelsen struntar hon i. Detta tycker jag är ett väldigt bra sätt att skriva på, för då får man en bild av hur saker är och ser ut, men läsaren får ändå använda sin fantasi. Genom att inte använda så direkt beskrivande adjektiv lämnar hon också ut saker som läsaren får tolka själv. Böcker som är skrivna på det sättet får mig att vilja läsa dem en gång till, för då ser jag den på ett annorlunda sätt. Det blir som att man läser en ny bok med samma handling och en del likheter.
Om jag ska säga vad jag tycker om en bok så antingen älskar eller hatar jag den. Jag älskar den här boken. Verkligen älskar den. Jag kan läsa den om och om igen. Jag kan inte tänka på något som jag inte gillar med den här boken. Karaktärerna, handlingen... Jag älskar till och med platsen. Det är inte ofta jag tänker så mycket på var en bok utspelar sig, men Jellicoe Road verkar så normal och samtidigt så märkvärdig.
Betyg: 5/5
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar